En liten bild bara. Vill även passa på att säga att det kommer inte bli någon Bad memories på ett tag. Jag har inte skrivit på den på ett tag så jag måste hitta lite insperation och sedan så krånglar datorn så ibland är det bara jobbigt att spela eftersom datorn stänger av sig. Dessutom har ju skolan dragit igång och tar en ganska stor del av min vakna tid. Men ska försöka skynda på;)

Bildkälla

 

Jag glömde helt bort att publicera Bad memories igår! Hoppas ni ursäktar mig, men här är delen i alla fall.

Alla delar Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10 Del 11

"": Tankar

Svart: Berättaren

Mörkblå: Aleixa

Mörkgrön: Dominic

Jag... Jag...

Då förvandlas Alexia ösäkerhet till något som påminner om ilska.

Du tror väl inte på det?! En text som någon kladdat ner på din dörr?

Dominic ser förvirrad ut. Som om han inte vet riktigt vad han ska tro på.

"Men herregud! Han kan väl inte tro på det? Eller vet han mer än han säger?"

Dominic öppnar och stänger munnen flera gången innan han säger något.

Aleixa, är det...något du...vill berätta för mig?

"Han vet väl inte? Hur skulle han kunna veta?"

Nej, det är inget...

Jag vill att du ska säga något till mig om det är något.

Dominic kramar om henne försiktigt.

Vad det än är. Du kan lita på mig.

Innom Alexia rasar en storm.

"Jag vill inte ljuga för dig. Men berättar jag kommer du lämna mig. Jag vill inte att det ska hända."

Såklart!

Dominic ler mot henne.

Nu tvättar vi bort det här!

Efter att tvättat bort allting hamnar de i köket.

Eh, min mamma är sjuk så jag måste hälsa på henne. Tyvärr.

Om du vill kan jag följa med om du vill. Men jag behöver inte! Jag kanske bara är i vägen.

Vill du de?! Du får gärna följa med! Men jag varnar dig. Min mamma är lite speciell...

Det klarar jag nog. Men går det bra om vi åker förbi mig? Jag sov ju i de här kläderna och jag vill ju inte ha skrynklliga kläder på mig när vi åker till din mor.

Ja, det går nog bra. Ditt hus ligger ju på vägen!

 

Alla delar Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9 Del 10

"": Tankar

Svart: Berättaren

Mörkblå: Alexia

Mörkgrön: Dominic

Alexia vaknar igen i samma säng som sist gång. Enda skillnaden är att nu vet hon var hon är.

Utanför fönstret ser hon hur solen precis gått upp. Dominic ligger fortfarande och sover, men Alexia går upp.

"Dags att gottgöra honom!"

Snabbt byter hon om och tar sig en titt i spegeln.

"Det får duga."

Eftersom det är första gången Alexia är hos Dominic har hon lite svårt att hitta i köket. Det blir en massa letande innan hon hittar lite mat att laga ihop.

"Hoppas han kommer gilla det."

Precis när hon lagt in frukosten i ugnen hör hon fotsteg bakom sig.

När hon vänder sig om ser hon en trött Dominic komma emot henne.

Godmorgon...

Alexia kliver fram och ger honom en kram.

Godmorgon! Jag har gjort frukost åt oss så gör dig iordning och vänta i matsalen så kommer jag snart.

En stund senare sitter de båda vid bordet med maten framför sig.

Jag hoppas det är gott...

Om du lagat det kan det inte vara annat än gott!

Dominic hugger in och spricker upp i ett leende.

Utsökt! Som sist gång.

De fortsätter äta under tystnad tills Alexia inte kan låta bli att fråga.

Vad gjorde du ute mitt i natten egentligen?

Jag letade efter min hund. Han springer jämt bort och hittar nästan aldrig hem igen, haha.

Då smäller en dörr igen.

Oh, här är han. Corky! Han lever verkligen upp till sitt namn. Han är inte smartare än en ärta.

Du sa att du bar mig hit. Det känns som att...

Du behöver inte ge mig någonting. Att du är här hos mig räcker.

Tack.

Efter de ätit plockar Aleixa ihop tallrikarna.

Jag kan ta disken, så kan du...

...hämta posten. Är strax tillbaka. Och tack för den utsökta frukosten.

Alexia diskar upp tallrikarna medan hon funderar lite.

"Det var verkligen rätt av mig att stanna. Det här kommer bli bra. Det..."

Alexia! Kan du komma hit?!

"Hm... Vad är det nu? Han låter inte glad." Jag kommer!

Kan du förklara det här Alexia?

Återigen har någon kladdat ner ett medelande.

"Akta dig Dominic Du har bjudit in en mördare i huset!"

Allt Alexia kan få fram är en viskning.

Nej... inte igen.

 

Alla delar Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 9

"": Tankar

Svart: Berättaren

Mörkblå: Alexia

Mörkgrön: Dominic

Alexia vaknar upp i en främmande säng.

"Var är jag?"
Hon reser sig upp och sig omkring. Mörkret utanför fönstret tyder på att det fortfarande är natt.

Hon går ut ur sovrummet för att se sig omkring. Då hör hon hur någon snarka lågt.

Hon följer ljudet och ser någon ligga i en soffa.

"Dominic! Just de ja! Jag skulle ju gå hem i mörkret och var så rädd. Då kom Dominic och... Vad hände sedan? Jag minns inte. Dominic vet nog, men jag vill inte väcka honom nu."

Medan hon väntar på att Dominic ska vakna kolla hon på rummet. Ett vanligt TV-rum...

..med matsal i ena hörnet.

Men det dröjer inte länge innan blickan fastnar på Dominic igen.

"Han ser så fridfull ut när han sover. Så fin."

Då öppnar Dominic ögonen och han tittar på Aleixa.

Brukar du stirra på folk när de sover?

Alexia sittar förläget bort.

Förlåt...

Du, kom hit. Jag skojade bara.

Alexia blir tårögd.

"Han hatar mig inte. Han verkar inte ens arg."

Mår du bra? Jag blev så rädd. Du bara föll ihop. Jag bar hem dig till mig. Det var närmast.

Du hatar mig inte.

Åh, Aleixa. Såklart jag inte gör.

Så lägger han armen om henne.
Jag älskar ju dig.

Den här gången kysser de verkligen varandra. Ingenting stör dem. Bara när Alexia äntligen får säga det.

Jag älskar dig.

 

Bilderna är lite mörka, så är det helt omöjligt att se vad det är för något får ni kommentera så fixar jag det!

Alla delar Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8

"": Tankar

Svart: Berättaren

Mörkblå: Alexia

Mörkgrön: Dominic

Alexia är på väg hem från Sydney. Det är mörkt ute, så hon vill hem så fort som möjligt. Lite kusligt är det också.

Då ser hon en stig.

"Det borde gå fortare om jag tar stigen istället."

Alexia börjar gå på stigen när hon hör ett prasslande. Hon stannar tvärt.

"Vad var det?"

Hjärtat bultar hårt i brösten när det börjar prassla ännu mer.

"Det är en varg! Eller en björn! Nu kommer jag dö! Kunde jag inte fått förklara allt för Dominic innan jag dog?"

Då kommer det fram något litet svart. Det springer mot Alexia..

...och börjar morra åt henne.

"En hund!" Var det bara det?"

Alexia andas ut och plockar upp hunden.

Har du tappat bort din ägare? Kom här så ska vi som vi kan hitta honom eller henne åt dig!

Men hunden vänder sitt lilla huvud från stigen han kom från och prasslandet börjar igen.

"Nej! Hunden var jagad av en björn! Nu dör jag inte ensam i alla fall."

Hon ser hur något dyker upp bakom en sten.

"Vänta lite. Är inte det där...

"Dominic! Åh, det var bara Dominic!"

Hunden hoppar ur Alexias famn och springer till Dominic.

Där är du ju! Jag har ju sagt åt dig att INTE springa iväg.

Alexia är så fylld av lättnad att hon inte kan låtta bli att kasta sig i Dominic famn.

Åh, jag var så rädd! Jag trodde...jag skulle dö. Att det var en varg...eller en...björn.

Men Alexia. Här finns inga björnar. Eller vagar.

Inte? Jag som trodde... och...

Det blir för mycket för Alexia...

...och hon svimmar.