Bad memories Del 1

Så här är den nya historien! Jag hoppas ni kommer gilla den. Kommentera gärna och säg vad ni tycker^^

"": tankar

Svart: Berättaren

Mörkblå: Alexia

Mörkgrön: Dominic

Det kommer en taxi farande in i staden Riverview. I taxin sitter Alexia.

"Skönt att äntligen vara framme. Känns bra att få en chans att börja om."

Taxin stannar framför ett sött tvåvåningshus och Alexia tittar ut. Lite förvånad över att detta är hennes nya hus.

"Tur att jag hade massor med sparade pengar. Annars skulle jag inte haft råd med huset. Om inte det här går kommer jag inte ha råd att börja om någon annanstans igen..."

Alexia går in och ser sig omkring.

"Jag gillar verkligen det här huset. Möblerna kan jag nog ha kvar. Fast de där leopardlamporna måste jag göra mig av med."

Efter den långa resan är Alexia väldigt hungrig och fixar i ordning lite mat till sig själv, samtidigt som hon funderar över sin framtid. 

Efter maten har hon kommit fram till att ett jobb skulle behövas. Hon vill inte bli skuldsatt redan första veckan i Riverview.

Låt mig se... Förut jobbade jag som servitris och det passade jag verkligen inte som! Jag skulle vilja ha ett mer lugnt och fritt jobb.

Författare vore ju kul! Jag älskar ju att läsa, så varför skulle jag inte gilla att skriva böcker?

Glad över sitt beslut sätter hon sig vid datorn för att se ifall hon skulle kunna bli författare. Efter några klick är hon redo att gå till stadshuset för att skriva under de sista papperna.

Alexia går till stadshuset, upphetsad men också väldigt nervös. Även om hon hgar ett jobb betyder det inte att invånarna i Riverview kommer acceptera henne. Tänk om ryktena sprids sig ända hit.

Alexia kommer it igen och kan nu kalla sig för författare. Hon är glad, men glödje lägger sig snabbt när hon inser att hon inte har en aning om hur hon hittar hem. hon suckar och ser sig omkring.

"Där! Där står det någon. honom kan jag fråga."

Hon går fram till honom.

Eh... Jag är Alexia. Alexia Mankel. Jag är ny här och hittar inte så bra än. Skulle du kunna... typ... hjälpa mig att hitta hem? "Gud, så pinsamt det här känns! Han kommer skratta ut mig."

Oh, jag tyckte väl att jag inte kände igen dig. Jag är Dominic Koontz. Trevligt att träffas. Visst kan jag hjälpa dig. Berätta bara hur huset ser ut. Minns du hur vägen såg ut när du gick hit?

Det är två våningar och lite rosa-orange-aktigt. Jag vet att jag gick över en bro, men hela staden är väl full av broar antar jag, eftersom det rinner massor med vatten överallt.

Då vet jag precis vilket hus det är! En gammal vän till mig bodde där förut.

De går tysta en stund tills Dominic börjar prata.

Så, hur kommer det säg att du flyttade hit?

"Du får fråga vadsom helst men inte det!"

Eh... det är en lågn historia. Hinner nog inte berätta den nu.

Till Alexias lättnad släpper han det och frågar henne vad hon gjorde i stadhuset.

Jag fick precis jobbet som författare.

Är du också författare?! Jag med. Jag har skrivit en bok, 'Det flygande lejonet', men du har nog inte hört talas om den...

Alexia stannar tvärt och Dominic fortsätter att gå tills han inser att Alexia inte var med honom längre.

Inte hört talas om den? Har inte alla de? Den är ju jättebra! Jag älskar den.

Så inleder de en lång diskussion om böcker.

De kommer fram till Alexias hus och hon kan äntligen pusta ut.

"Skönt att jag hittade hem tillslut."

Tack så mycket för hjälpen. Men det känns som att det inte räcker med ett tack.

Jag gjorde det med gkädje! Du behöver inte ge mig någonting. Jag fick ju lära kännna en ny fantastisk människa.

Men någonting vill jag ge dig som tack. Vad sägs om middag? imorgon klockan 18.00?

En middag blir bra! Vi ses imorgon på jobbet antar jag.

Ja, vi ses.

Hejdå.

Alexia går och lägger sig med blandade känslor. Framför allt glädje över att äntlugen ha en vän igen. Men även panik.

"Tänk om samma sak som hände med Felix händer med Dominic." 

Hon somnar och för första gången på ett helt år sover hon hela natten utan några mardrömmar.